Holly tar skydd i stormfikulerastunden på Gubbhyllan
...idag stormar det..och regnet ligger lovande luften..
och då längtar jag ännu mer till havet..
mitt hav..
stora vågor som kastar sig in mot stranden och har med sig tunga dofter av salt..tång och drömmar av frihet..och ett alternativ..söker alltid ett annat livsalternativ..
detta ständiga ifrågasättande..hmmm
när Lovisa var liten så undrade hon alltid varför jag blev en annan människa när jag var vid havet..därför att det är där jag hittar min kraft
..min livslust..
särkilt när det stormar..biter i själaskinnet..fantastiskt..känner att jag lever...
nu har jag inte förmånen att kunna åka ned till mitt älskade hav så ofta som jag skulle behöva..men det finns ju kvar inom mig..
och när stormen vill bära iväg mig någon annanstans så....
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar